Sen drog jag till skolan.

Vi skulle åka skridskor med klassen.

Jag såg inte fram emot det, men jag trodde att jag kunde klara mig igenom en och en halv timme.

Men nej.

Hade jag vetat hade jag inte ens gått till skolan idag.

Det slutade med att jag fick ett par cp skridskor.

Jag har alltid åkt med konståkningsskridskor med piggar. Dom här var typ hockeyskidskor,

så jag kunde knappt ens stå stilla.

Såklart så är alla i klassen superduktiga på skridskor.

Och ingen pallade hjälpa mig.

Så jag spenderade hela tiden med att åka runt sarjen hörandes gympalärarens elaka kommentarer om att jag kan väl iallafall försöka hoppa, eller försöka åka baklänges.

Kul liv.

Det var nog det värsta jag varit med om på ett tag nu.

Jag kände hela tiden hur mkt jag ville släppa efter för tårarna men jag tänkte att det skulle vara pinsamt att börja gråta sådär. Inte för att någon hade märkt heller.

Det kanske låter som en liten grej,

men det har hänt så sjukt mycket på sista tiden att jag verkligen inte pallar mer.

Jag pallar inte snacka med någon heller, för who gives a fuck?

Nu tänker jag dricka oboy och sen gå och lägga mig.

Förhoppningsvis sover jag till imorgon.

Och jag tror nog att jag stannar hemma då. Skulle vara så skönt att bara vara hemma med mamma.

Pallar verkligen inte gå till skolan längre. Jag har försökt och försökt med i flera veckors tid känner jag bara hur orken rinner ur händerna på en.

Hemundervisning, är det någon läsare som har det, hur är det?

Eller så kan jag göra som en tjej i min franska,

hon ska flytta till frankrike och gå gymnasiet där.

Fy F+n vad skönt!

Slipper hela skiten.

Besök idaanaslund.blogg.se , min fina väns blogg.

Hej då, skriver kanske senare.