Fick veta för några timmar sen att Åsa(min syster) ligger inne på behandlingshem igen.. Asso jag orkar inte igen, jag orkar inte fler panik attacker, när man känner sej helt hjälplös och inte vet vad man ska göra, jag orkar inte fler uppskurna sår, jag orkar inte fler blodiga överaskningar när man kommer hem, jag orkar inte vara rädd varje dag att missta min syster, jag orkar inte att ingen ser hur dåligt jag mår för allt fokus på henne.. jag vill bara att allt ska bli bra !

Sen bråka jag nyss med mitt ex, nu är allt klippt, ingen kontakt alls har vi. Borta från fb, numr o allt. Jag hatar att de vart så här. Oss var allt jag trodde på... han svek mej, jag svek hnm. asso känner mej bara så jävla sårad. Aldrig öppna sej för någon igen så mkt.

Sen klassen, den största cepe klassen, att välja sida hela tiden. Jag hatar det ! Jag vill bara i 5 timmar om dagen få tänka på något annat, kunna få vara glad med mina kompisar. Men det verkar inte gå, alla är så upptagna med att snacka skit.

Ne nu känns livet ganska vördelöst, suger riktigt ordentligt faktiskt.

det måste hända nåt bra nu, så man orkar fortsätta kämpa.

//Becka